Grattis!!!
Spana in underverket på webbisarna (bläddra till den 17 december...)
Kära barn...
Detta får jag sedan höra genom alla morgonbestyr. Säger jag något blir hon ännu argare. Gör jag något blir hon ÄNNU argare. Det är uppenbart att i Alidas värld så KAN jag inte göra rätt idag. Inte förrän vi en och en halv timme senare är på väg till dagis lugnar hon ner sig. Då är allt frid och fröjd och hon springer ifrån mig i kapprummet in till sin älskade Syvla (Sylvia, förskolelärare).
Mor lunsar hemåt igen för att hinna göra allt det som inte gick att göra med en gallskrikande tvååring hängande i byxbenet (vilket var att blogga uppenbarligen...).
Julefrid
- Min praktikplats är spikad! Det blir Frivården. Känns möcke bra :-)
- Jag knåpade ihop ett litet bidrag om Hållbar utveckling till en tävling som anordnades av Studentkåren i Kalmar. Den ursprungliga planen var att vinna en cykel. Fullt så bra gick det ju såklart inte, men jag får ett andrapris som var en bok av nåt slag. Grattis mig!
Det som stör julefriden:
- Jag ska sälja en bostadsrätt inom loppet av ca två veckor.
- Jag ska flytta om av ca två veckor.
- Jag måste städa arslet av mig inför visning imorgon kväll.
- På grund av allt raj raj missar jag en massa föreläsningar.
- Jag har inte handlat alla julklappar.
- Jag måste köpa en gran.
- Jag är fattig, vilket inte är bra att vara sex dagar innan julafton.
Nu: ska jag hämta ett barn på dagis, sedan kommer det tre barn till. Mycket lämpligt val av dag att vara barnvakt. Grattis mig igen.
Marie Picasso, buhuhuhuhu...!
Under kvällen kom jag fram till att Amanda var min favorit. Det är imponerande att redan vid 18 års ålder vara så cool. Under alla små mellanintervjuer under Idolsäsongen har jag tryckt på mute, därför att jag inte klarar av ungdomarnas hopplösa oförmåga att utrrycka sig i teve. Amanda har jag aldrig mutat (mjutat, inte mutat :-)). Jag unnar dock Picasso denna seger. Hon är en fantastisk sångerska. All heder åt henne.
Amanda har vi definitivt inte sett för sista gången.
Nu: "Det här är senaste nytt med Ulf Kvensler. Jag heter Ulf Kvensler"
Final!
Vem blir det?
Amanda eller Marie?
Spink mot späck
Raspsång mot skönsång
Attityd mot tårar
Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag själv tycker. Jag gillar båda!
Men nu har det för farao börjat sjungas på teven...
Jag kommer att få skäll...
Lycka!
Nästa år ska jag se Kent!
Det enda band jag från djupet av mitt hjärta velat se live (Björn också såklart, men han är ju lite död). Men jag har varit ung, fattig och inte på resande fot särskilt ofta. Kent har varit i Kalmar en gång mig veterligen. Det besöket råkade sammanfalla med mitt eget barnafödande. Jag kände mig nödd och tvungen att prioritera den lilla framför Kent ;-)
Men nu blir det alltså av. Äntligen!
Att vara kvinna...
...innebär en hel del skit. Men vi släpper könsmaktsordning och genusperspektiv idag och tar det strikt biologiska. Det finns fördelar med att minst en vecka i månaden vara fet, finnig, ful, irriterad, aggressiv, nedstämd och gråtmild. Dessa fördelar är att du som kvinna får möjligheten att bära, föda och amma ditt barn. Det är ju dock en jäkla massa dötid från puberteten till klimakteriet där man inte ägnar sig åt det underbara utan endast får stå ut med de förhatliga hormonattackerna (som leder till de ovan nämnda, mindre smickrande, symptomen).
Vetenskapen vägrar dessutom komma på lite vettiga preventivmedel för män (här får vi nog ändå lov att inta ett genusperspektiv) och därmed måste en stor del av den kvinnliga befolkningen trycka i sig ÄNNU mer hormoner. Detta gör att vi kan lägga fler saker till listan med vad vi kvinnor får stå ut med: kirurgiska ingrepp, pillerknaprande (på EXAKT samma tid varje dag), viktökning, oregelbundna blödningar och har man flyt får man säkert lite fler finnar på kuppen. För de allra flesta av dessa "extraförmåner" ska man dessutom hosta upp en inte helt oansenlig summa pengar (om man inte är under 23) - allt detta för att skydda sig från den enda fördelen man kan hitta för att stå ut med lingonperioderna.
Just nu skulle jag helst vilja svära, gorma och kanske gråta en skvätt (alltså symptomen irriterad, aggressiv och gråtmild). Som tur är har jag ju fått uppleva de beskrivna fördelarna, så istället för att falla till föga för kraftig hormonpåverkan väljer jag att gå in i sovrummet och ge min vackra, sovande dotter en puss på kinden.
Nytta och nöje
Jahaja, vad har hänt sen sist?
- Jag klarade den mycket besynnerliga tentan i Grannskapsarbete, vilket är helt obegripligt men väldigt tillfredsställande.
- Jag har varit i Malmö och frågat finniga gymnasieungdomar vad dem vill göra med sina liv och försökt att övertyga dem om att Högskolan i Kalmar är rätt väg att gå.
- Jag har adventspyntat till förbannelse. Välkomna in i mitt röda kök! Men just nu är det faktiskt ganska fint och mysigt. Ska njuta av det i några dagar till, sedan kommer den lilla marodören hem och häller ut potpurrin på golvet och spelar kula med hasselnötterna. Fast det är för all del också mysigt :-)
- Jag har träffat en gammal god vän som jag inte sett på över tre år och i samband med det blivit bjuden på mumsig libanesisk mat.
Nu: ska jag betala räkningar. Tillbaka till verkligheten således...
Bonk!
När jag kommer in för att trösta, ca 4,3 sekunder efter det lilla bonket, har hon redan somnat om i en liten hög på golvet. Så trött vill jag också vara.
Fy fablano
Vad ska man göra?
I tjugo minuter låg jag och andades in genom näsan och ut genom munnen och så upprepade jag det i huvudet för att inga andra tankar skulle få plats. Men nää, uppenbarligen...
Räkna får?
Jag klev upp och åt en banan och drack ett glas mjölk, det ska visst vara bra? Snus? Mindre bra gissar jag, så jag hoppar det.
Kanske ska krypa ner hos dottern och gosa lite. Men hon pussas ju så fasligt när hon sover och då kan jag inte andas. Jag har hört att det är bra att andas, så...
Vad jag väl för all del kan konstatera med stor säkerhet är att jag inte lär somna så länge jag sitter här. Back to bed
En envis rackare
Så här i sena timmen tänkte jag dock att jag skulle tolka det lite mer symboliskt. Ett ensamt ljus i världen som kämpar mot orättvisor och felvinklingar. Det är mörkt runt omkring, men den ensamma kämpar vidare och
Ahh fan med...nu slocknade det sista aset också. Nu går jag och lägger mig.
Vilken dag...
Det började med att jag inte kunde somna igår kväll. Låg och vred och vände på mig fram till klockan två. Men när jag väl somnat började lilltösen stöka och böka i sängen. Hon hade blivit krasslig på dagis så jag fick hämta hem henne lite tidigare, kanske var det det som spökade. Tösabiten somnade väl till ordentligt runt kockan fyra, bara för att vakna med ett ryck vid halv sju - Mamma, jag är hungrig! Okej, jag kravlar mig upp och brer en smörgås, säger åt tösen att hon får äta den i sängen för jag bara måste få lägga ner huvudet ett par minuter till. Älsklingen smaskar i sig sin macka och lägger sig sedan ner och somnar om! Thank you Lord! Vi vaknade inte förrän vid klockan nio dock, vilket innebar lite problem då jag sedan ett dygn tillbaka är billös. Vi skulle alltså med en buss från Ikea vid klockan halv elva för att åka till Färjestaden, då min mor skulle vara barnvakt så att jag inte skulle missa hela dagen i skolan. Till Ikea skulle det då cyklas. Morgonbestyren flyter väl på hyfsat smärtfritt men jag var tvungen att ringa farbror Doktorn, som skulle ringa upp lite senare. Självfallet ringer han när jag precis har fått Alida att inse att det är dags att ta på sig overallen. Okej, samtalet är över, vi klär på oss och går ner till cykeln. Men innan vi kan cykla till bussen måste vi åka förbi affären. Jag hade nämligen bara en femhundring hemma och dessa brukar inte uppskattas av busschaufförer. Så, bort till affären, plocka ungen av cykeln, handla för 5,50, plocka på ungen på cykeln. Inser att jag glömt cykellåset i cykelförrådet, så tillbaka hem och hämta det. Iväg som ett skott mot Ikea, trampar som ett djur för att hinna. Väl framme där visar det sig att vi har ganska gott om tid. Hinner pusta i två minuter. Över till Öland. Mor lagar mat. Får då ett meddelande om att vi börjar eftermiddagspasset vid 12.45 istället för 13.00 så det blir till att kasta i sig maten. Sen en överläggning om vilken bil jag ska låna in till stan. Måste ha en med dragkrok så att jag kan ta med mig cykeln över i eftermiddag för det var lite grejer att fixa på den som pappas verktyg är bra till. Bara en av föräldrarnas bilar har dragkrok. Pappa vill inte ta "finbilen" till jobbet, han vill ha den gamla. Den gamla är den med dragkrok. Syrran har dragkrok på sin bil. Kommer fram till att jag lånar syrrans bil, syrran lånar mammas bil, pappa tar den gamla skroten. Iväg iväg. Landar på skolan tre minuter innan vi börjar. Hinner köpa en kopp kaffe, sen...får jag vila. Kaffe, snus och en saggig föreläsare var precis vad jag behövde i det ögonblicket.
Klockan tre är det slut i skolan. Ilar vidare till Coop för att passa på att handla medan jag har bil. Hittar mycket och billigt toalettpapper, gör mina kloka investeringar. Åker hem snabbt som en iller. Jag ska nämligen vara på dagis för utvecklingssamtal klockan 16. Kånkar upp mina 48 toarullar och diverse annat. Rusar till bilen igen. Landar på dagis en minut i fyra. Sedan får jag ägna en halvtimme åt min favoritsysselsättning - prata om min dotter. Hon är en tuff ledargestalt som är rädd för flygplan och clowner var väl kontentan av det hela. När jag kliver utanför dörren ringer mor - Köp med dej några wienerbröd! Okej, upp till Berga, handla på kondis, in i bilen igen, ut till Ikea för att häkta på cykeln. Inser att jag inte har nåt att spänna fast cykeln med. Rotar i syrrans bagage där hundarna brukar bo. Hittar nån konstig mojäng - ett rep med två gummibajskorvar på (okej, det kanske skulle föreställa vanliga korvar, men det gick inte att se i mörkret) Så susar jag över bron igen, lite lätt nojig att cykel och bajskorvar ska ramla av. På plats på ön smäcker jag i mig ett par wienerbröd, sedan ut i garaget och mecka med cykeln. Skruv, skruv, mutter, mutter, muttel... Klart! När vi ska packa in oss i bilen igen för att få skjuts tillbaka till Kalmar inser vi att i tumultet med bilbyten så har barnstolen åkt med en av dem andra bilarna. Mamma far in i huset igen och Alida får åka till Kalmar, via Algutsrum, på en Tempurkudde. Ergonomiskt i rumphänseende kanske.
Väl hemma trycker vi oss lite kvällsmat, kryper ner i sängen, bara för att inse att det är en sån där kväll... Lilla tösen vägrar sova. Vi läser, stökar och bökar, dricker vatten, byter kuddar. efter en timme sover hon. Jag pustar, går ut och gör en kopp te, eller nej, det hann jag ju inte! Hon vaknar igen, vill inte sova säger hon. Jag säger att vi visst ska sova. 45 minuter till, sedan sover hon gott, och nu har jag inte hört nåt mer.
Får min kopp te, min kvällssnus, sätter mig här och återger spektaklet och inser att jag tvingar mig själv att återuppleva denna kaotiska dag - och pulsen är nu uppe i 150 igen. Suck.
Min dotter har slutat säga nej!
- Du måste ha overallen på dig när du går ut.
- Nähedu!
- Du får äta upp din smörgås innan du tar en clementin.
- Nähedu!
- Nu är det dags att komma upp ur badkaret.
- Nähedu!
Hon kan det omvända också:
- Du får inte hälla ut spannet med vatten på golvet.
- Johodu!
Vad ska man säga... Jag tycker att det är fullkomligt lysande!
Ameh!
Våld är inte ett legitimt arbetsredskap
Jag är inte dummare än att jag inser att inom behandlingsarbete och liknande uppstår det ibland situationer som är så farliga för klient eller personal att handgripligheter är snudd på oundvikliga. Men visst måste de fysiska tillgreppen vara en sista utväg? Visst måste hoten komma långt ner på "redskapslistan"?
Idag har jag mött en föreläsare som under tre timmar delgav oss historier om hur han löst kniviga situationer på en före detta arbetsplats genom att använda sig av hot och våld. Det är möjligt att dessa situationer inte kunde lösas på annat sätt än de beskrivna, även om jag tvivlar på det. Jag anser dock att om han ska "packa vår ryggsäck" med redskap inför framtida arbete, bör det vara andra tillvägagångssätt som lärs ut. Jag vill inte ha skönmålade beskrivningar av våldssituationer inom behandlingsarbete som ger en bild av att detta är ett legitimt sätt att arbeta och att ungdomarna uppskattar det.
"Det är skillnad på att aga och att aga i uppfostrande syfte"
Även om vår föreläsare tycker på detta vis, så säger svensk lagstiftning något helt annat: Aga är aga och det är inte tillåtet. Tyvärr är det andra saker som lärs ut vid en svensk högskola år 2007.
Jag blandar och ger
- Låten Columbus (från Kents nya skiva) måste vara en av de bästa svenska låtarna som gjorts.
- Fotbollsgalan i måndags var trevlig men innehöll inte så många överraskningar. Det jag tar med mig från timmarna framför teven är att Bengt Andersson (IFK Göteborgs målvakt) är på tårna. Killen/mannen/gubben är så full, så full. Hysteriskt roligt. Tyvärr vet jag inte hur man lägger in ett youtubeklipp sådär snyggt som flashiga bloggare gör så ni får helt enkelt klicka HÄR!
- Idag har det kommit en massa snö. Jag tycker inte riktigt om det. Med sommardäck på bilen blir det lite olustigt. Usch.
- Jag börjar bli lite skeptisk till delar av den kurs vi läser nu. Det lät bra till en början, men två veckor in i kursen vet jag fortfarande inte vad den heter eller vad det är tänkt att vi ska lära oss.
- Glömde min snusdosa i föreläsningssalen idag. Detta upptäcktes efter ca tre timmar när nikotinbegäret slagit till med full kraft. På väg till affären mötte jag vår "trapphusstädare". Jag kan säga att han valde fel tillfälle att fråga mig vem som äger pappkassen med tidningar utanför min grannes dörr. Dumma frågor får dumma svar, särskilt när man lätt desperat påbörjat en vandring till affären efter nikotin...
Fars dag
11/11. Det fanns en tid när jag hade allvarliga tvångstankar kring denna typ av siffror. Morgnar och kvällar ägnades åt att stirra på digitalklockans display och leta upp konstiga samband mellan de siffror som visades. Ni vet, klockan 21.14 utmynnar i ett räkneexempel: 2+1=3, 4-1=3. Klockrent samband. Dygnet hade i alla fall två höjdpunkter. Klockan 11.11 på förmiddagen eller klockan 22.22 på kvällen. Maxat flyt om man hade möjlighet att ligga i sängen och bevittna det.
Nåväl, Fars dag var det, jag menar, är det. Min söta pappa har i år lyckats med konststycket att även fylla år på denna dag. 57. Även om min mormor var gullig nog att sjunga "Vi gratulerar på din 50-årsdag". Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, himmel så mycket lotter man får på Fars dag! Min storasyster hade köpt 18(!) stycken. Pappa gjorde en snabb kalkyl i huvudet och kom fram till att dem skulle inbringa 1,6 miljoner. Han räknade kallt med maximal utdelning på varje lott. Innan detta hade dessutom min mor öst sex trisslotter över honom, och mormor och morfar kom med ytterligare fyra.
Själv drog jag till med Peter LeMarcs nya skiva, men vad är det jämfört miljonutdelning x 28...
Face off
Trevor Archer
Det är namnet på morgondagens gästföreläsare. Han är professor vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Enligt kursansvarige en trevlig och kunnig man. Sanningshalten i det får vi möjlighet att rota i imorgon, men det är något annat...hans namn. Jag får inte ihop det. Trevor Archer; jag tänker Liftarens guide till Galaxen eller möjligen Face Off. Vad pajsarna i dessa filmer heter minns jag inte, vilket gör det hela ännu konstigare. Jag har för mig att han i Liftarens guide till Galaxen heter Arthur - men det är ju inte direkt förfärande likt Trevor Archer?
Äh, en god natts sömn kanske bringar klarhet i det hela...
Nattis!
