SusieQ

Efter fredagens pik från den älskade, förnämliga dagispersonalen (när jag kommer och hämtar A har hon en tofs som står som eiffeltornet rakt upp på skulten och eftersom exet hade landat den lilla på dagis på morgonen så insåg jag snabbt att det var dax att tolka inte så väl dolda budskap...) var det idag dax att plocka fram saxen och gå lös på dotterns kalufs.
Placerar henne i en barnstol mitt på köksgolvet, efter att först ha mutat henne med glass. Sen bevittnar min mor med förskräckelse hur jag sätter upp en tofs mitt på A:s huvud (luggen alltså, sett ur min synvinkel) och en tofs bak i nacken. Då min mor även beskådat hur jag friserades under min glada tonårstid anade hon att det värsta var i antågande.
Själv har jag aldrig tyckt mig känna till nåt bättre sätt; Två tofsar, klipp klipp så mycket som du vill bli av med, och sen är saken biff.
Idag gick dock inte planen fullt så lysande. Efter två hugg såg min dotters hår ut som Lisa Nyléns. Den inte lilla, utan gigantiska skillnaden är dock att Lisa Nylén bär frisyren med värdighet och ser SNYGG ut. Nog för att min dotter har både värdighet och är söt (klarar inte av att säga att min tvååring är snygg :-/ ) men hennes frisyr kunde inte tolkas på nåt annat sätt än att morsan varit på rödvinsbuteljen och trott att hon var ute och ympade äppelträd...

Mormor ryckte in: Jag håller i hennes huvud Susanne, så får du se till att fixa detta!
Insåg till min stora fasa att hon hade rätt, så jag gav mig på hårtestarna igen, och dra på trissor! Jag tror att jag fick till det! Efter att ha bemött diverse hånskratt från min familj ställde jag med glädje min lilla dotter framför spegeln förvissad om att vi åtminstone var två som var nöjda.

När hon ser sig själv tystnar hon, skjuter fram underläppen och väser fram ett tydligt -Nääääe.

Suck.
Why bother... :-)