Gott Nytt År!
År 2007 är snart till ända. Det betyder att jag inom en väldigt snar framtid kliver över den magiska (tragiska?) gränsen. Jag fyller 25. Efter det går det bara utför...
Nej då, så förfärligt ska det inte bli. Som alltid skapar denna afton tillförsikt inför framtiden. Det känns som att man får en ny chans. Det som var illa, illa förra året läggs till handlingarna. Nu blickar jag framåt, mot horisonten! 2008 blir året då mitt liv landar i en betryggande nystart. Jag tänker inte gå in på allt jag har lovat mig själv för då skulle jag missa alla fräsiga pang-pangraketer vid tolvslaget. Men det kommer att bli bra!
Rödvinet flödar och klockan tickar. Snart korkar vi upp (student)champagnen och skålar för allt vackert, fint och underbart som vi har runt omkring oss.
Grattis världen! Vi klarade ännu ett år!
Grattis!!!
Spana in underverket på webbisarna (bläddra till den 17 december...)
Kära barn...
Detta får jag sedan höra genom alla morgonbestyr. Säger jag något blir hon ännu argare. Gör jag något blir hon ÄNNU argare. Det är uppenbart att i Alidas värld så KAN jag inte göra rätt idag. Inte förrän vi en och en halv timme senare är på väg till dagis lugnar hon ner sig. Då är allt frid och fröjd och hon springer ifrån mig i kapprummet in till sin älskade Syvla (Sylvia, förskolelärare).
Mor lunsar hemåt igen för att hinna göra allt det som inte gick att göra med en gallskrikande tvååring hängande i byxbenet (vilket var att blogga uppenbarligen...).
Julefrid
- Min praktikplats är spikad! Det blir Frivården. Känns möcke bra :-)
- Jag knåpade ihop ett litet bidrag om Hållbar utveckling till en tävling som anordnades av Studentkåren i Kalmar. Den ursprungliga planen var att vinna en cykel. Fullt så bra gick det ju såklart inte, men jag får ett andrapris som var en bok av nåt slag. Grattis mig!
Det som stör julefriden:
- Jag ska sälja en bostadsrätt inom loppet av ca två veckor.
- Jag ska flytta om av ca två veckor.
- Jag måste städa arslet av mig inför visning imorgon kväll.
- På grund av allt raj raj missar jag en massa föreläsningar.
- Jag har inte handlat alla julklappar.
- Jag måste köpa en gran.
- Jag är fattig, vilket inte är bra att vara sex dagar innan julafton.
Nu: ska jag hämta ett barn på dagis, sedan kommer det tre barn till. Mycket lämpligt val av dag att vara barnvakt. Grattis mig igen.
Marie Picasso, buhuhuhuhu...!
Under kvällen kom jag fram till att Amanda var min favorit. Det är imponerande att redan vid 18 års ålder vara så cool. Under alla små mellanintervjuer under Idolsäsongen har jag tryckt på mute, därför att jag inte klarar av ungdomarnas hopplösa oförmåga att utrrycka sig i teve. Amanda har jag aldrig mutat (mjutat, inte mutat :-)). Jag unnar dock Picasso denna seger. Hon är en fantastisk sångerska. All heder åt henne.
Amanda har vi definitivt inte sett för sista gången.
Nu: "Det här är senaste nytt med Ulf Kvensler. Jag heter Ulf Kvensler"
Final!
Vem blir det?
Amanda eller Marie?
Spink mot späck
Raspsång mot skönsång
Attityd mot tårar
Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag själv tycker. Jag gillar båda!
Men nu har det för farao börjat sjungas på teven...
Jag kommer att få skäll...
Lycka!
Nästa år ska jag se Kent!
Det enda band jag från djupet av mitt hjärta velat se live (Björn också såklart, men han är ju lite död). Men jag har varit ung, fattig och inte på resande fot särskilt ofta. Kent har varit i Kalmar en gång mig veterligen. Det besöket råkade sammanfalla med mitt eget barnafödande. Jag kände mig nödd och tvungen att prioritera den lilla framför Kent ;-)
Men nu blir det alltså av. Äntligen!
Att vara kvinna...
...innebär en hel del skit. Men vi släpper könsmaktsordning och genusperspektiv idag och tar det strikt biologiska. Det finns fördelar med att minst en vecka i månaden vara fet, finnig, ful, irriterad, aggressiv, nedstämd och gråtmild. Dessa fördelar är att du som kvinna får möjligheten att bära, föda och amma ditt barn. Det är ju dock en jäkla massa dötid från puberteten till klimakteriet där man inte ägnar sig åt det underbara utan endast får stå ut med de förhatliga hormonattackerna (som leder till de ovan nämnda, mindre smickrande, symptomen).
Vetenskapen vägrar dessutom komma på lite vettiga preventivmedel för män (här får vi nog ändå lov att inta ett genusperspektiv) och därmed måste en stor del av den kvinnliga befolkningen trycka i sig ÄNNU mer hormoner. Detta gör att vi kan lägga fler saker till listan med vad vi kvinnor får stå ut med: kirurgiska ingrepp, pillerknaprande (på EXAKT samma tid varje dag), viktökning, oregelbundna blödningar och har man flyt får man säkert lite fler finnar på kuppen. För de allra flesta av dessa "extraförmåner" ska man dessutom hosta upp en inte helt oansenlig summa pengar (om man inte är under 23) - allt detta för att skydda sig från den enda fördelen man kan hitta för att stå ut med lingonperioderna.
Just nu skulle jag helst vilja svära, gorma och kanske gråta en skvätt (alltså symptomen irriterad, aggressiv och gråtmild). Som tur är har jag ju fått uppleva de beskrivna fördelarna, så istället för att falla till föga för kraftig hormonpåverkan väljer jag att gå in i sovrummet och ge min vackra, sovande dotter en puss på kinden.
