SusieQ

Alida vaknar strax efter klockan sex. Hon kravlar omkring inne i sovrummet och försöker få sin halvsovande mor att inse att det Äntligen är morgon! Vid halv sju börjar alarmet på mobilen att tjuta. Jag stänger snabbt av det. Åh herre min gud och messias, varför gjorde jag det... Alida får totalt frispel. Hon börjar skrika o gråta o slå efter mig, - JAG SKULLE STÄNGA AV DEN! 
Detta får jag sedan höra genom alla morgonbestyr. Säger jag något blir hon ännu argare. Gör jag något blir hon ÄNNU argare. Det är uppenbart att i Alidas värld så KAN jag inte göra rätt idag. Inte förrän vi en och en halv timme senare är på väg till dagis lugnar hon ner sig. Då är allt frid och fröjd och hon springer ifrån mig i kapprummet in till sin älskade Syvla (Sylvia, förskolelärare).
Mor lunsar hemåt igen för att hinna göra allt det som inte gick att göra med en gallskrikande tvååring hängande i byxbenet (vilket var att blogga uppenbarligen...).