Back to school

Idag drog vi igång igen, Socionomprogrammet termin 3. Eller, drog igång...vi var där, glodde och halvlyssnade en stund på en förvirrad människa med bristande datorkunskaper, sen kilade vi igen. Men imorgon blir det förhoppningsvis åka av! Första föreläsningen på delkursen som behandlar ämnet socialpolitik. Hoppas och tror att det kommer att brinna till i ådrorna en och annan gång under de närmaste veckorna.

Lunchen ägnades åt galna sexstudier :-) Efter en föreläsning av Frida och Mia kan man lika gärna gå i kloster; Det kan omöjligtvis finnas mer som är nödvändigt att veta om sex än det dem förmedlar...! I alla fall så skulle inte jag våga höra talas om det... Tokiga jädra superbrudar!


C U!


Att köra för fort så det svider...

Läste en notis för ett par dagar sedan. En småländsk miljonär hade kört för fort på Åland och åkt dit. Surt sa räven (hmm, eller så var det syndaren själv som sa det..), när miljonären fick veta att i Finland baseras bötesbeloppet på fortkörarens inkomst, varpå siffrorna på den lilla lappen landade på 200 000 riksdaler!
Ett likadant system i Sverige borde ju rimligtvis innebära att man som student kan köra praktiskt taget hur fort som helst? - Du körde 140 på 30-väg. Hosta upp 1.50:- ditt studentas!

Det kanske kunde vara nåt...

Modfälld

Trots dunderkur med dubbel dos antibiotika, så verkar inte min lunginflammation vilja ge med sig. Hostar mig fortfarande sönder och samman morgon, middag och kväll. Känner mig ärligt talat skitsur över det, och då blir jag gnällig... Varsågoda, håll tillgodo...

Host, host

För övrigt så visade sig den envisa hostan vara lunginflammation. Stackars mig. Men jag antar att jag får skylla mig själv....?

Humanist? Snarare egoist...

Sprang på ett blogginlägg signerat Kurt Lundgren idag. Maken till obehaglig läsning har sällan skådats. Här finns inlägget i sin helhet. Börja läsningen vid underrubriken "Betala ditt eget serum", och strax kommer kalla kårar att kila genom din ryggrad.

När Kurt Lundgren ondgör sig över att han behöver vara med och bekosta aidssjukas, hundbitnas och missbrukares vård blir jag förfärad, men det väcks också en del frågor. Var drar vi gränsen Kurt? De människor som drabbas av aids för att de beter sig "onaturligt" ska inte få vård, men övriga aidsdrabbade då? Det är inte sjukdomen i sig kanske som avgör, utan hur du har fått den?
Hundbitna? De som har en pitbull som de blir bitna av ska inte få vård, men om man blir biten av sin golden retriever? Vi kanske ska förbjuda hundägande helt och hållet, för vi kommer faktiskt aldrig helt ifrån risken att vi kan bli bitna om det finns en hund i närheten.
Sen kommer en fasansfull bit där "medicine doctor" Lundgren konstaterar att bl a utmattningssyndrom och fibromyalgi drabas man av på grund av bristande karaktär! Japp, allt som är självförvållat gör vi om till sjukdomar enligt nämnde Lundgren.

Om vi för en sekund anammar Lundgrens förhållningssätt, att det som är självförvållat inte ska behandlas med hjälp av skattepengar, så kommer nästa fråga in i bilden. Kan man inte betrakta i princip allt som självförvållat? 
- Jag får astma på grund av att jag bor i en storstad och andas in för mycket avgaser. Självförvållat?
- Jag kör av vägen i halkan med min framhjulsdrivna bil. Hade jag haft en fyrhjulsdriven hade det inte hänt. Självförvållat?
- Jag får cancer. Eventuellt har jag stekt mina kotletter för hårt och fått i mig akrylamid. Självförvållat?
- Jag blir förkyld. Jag var ju faktiskt på Öppna Förskolan där det fanns en 1-åring som var snorig. Jag klappade henne på kinden trots det. Självförvållat?
Listan kan göras oändlig, och med Lundgrens syn på det hela tvingas vi nog göra om HELA sjukförsäkringssystemet, förmodligen blir den enda utvägen att avskaffa det. Vad du än drabbas av, ta fram stora plånboken och betala rubb och stubb ur egen ficka! Du får ju faktiskt skylla dig själv...

Kurt Lundgrens syn på människan, och hur vi kring denna ska organisera vårt samhälle är oceaner ifrån den världsbild jag själv vill vara med att skapa. För mig är solidaritet och kollektivet nyckelord för hur vi ska formera vår välfärd. Jag vill inte leva i ett samhälle där sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten får fäste. För tillfället går dock utvecklingen åt det hållet genom den ärade regeringen Reinfeldt. Det är ett jävla sattyg, och människor som Lundgren gör mig då rakt inte på bättre humör!


No shit

Rubrik på text-tv:s sidan 100 ikväll:

"Sedan lesbiska fick inseminationsrätt:
Kön till assisterad befruktning längre"

Det kan väl inte gärna ha kommit som en chock?
Hatar när man formulerar självklarheter och gör det till sprängstoff. Formulera nåt om vad man ska göra åt saken istället. Dumma journalister...


...och det blir tamejtusan ännu dummare om man läser ordet kön på ett annat sätt...


En rosa gen

Det desperata sökandet efter kvinnors och mäns olikheter har nu antagit skyhöga idiotiska nivåer. Kvinnor har en rosa gen!  Enligt artikeln har man konstaterat detta genom att låta 208 unga män och kvinnor göra ett färgtest, där det visade sig att kvinnor föredrog rosa och män blått. Hur detta test kan påvisa att vårt val av favoritfärger är biologiskt betingat övergår mitt något sånär akademiska och vetenskapliga förstånd. Jag säger som Yvonne Hirdman om eländet; Befängt och urdumt!

Sen måste ju även en stilla undran sprungen ur sann genusteoretisk anda få komma fram; Prioritering? Är det verkligen sådan här kvasiforskning vi ska ägna oss åt för att gå till botten och komma tillrätta med kvinnors sociala underordning? Isåfall får vi nog en mycket längre väg att vandra än vad som redan är fallet. Dynga!


Mmmumsfilibabba!

"Ingredienser: skinka, vatten, salt, maltodextrin, antioxidationsmedel, E325, E331, E301, smakförstärkare, E621, stabiliseringsmedel, E451, E450, buljong, kryddor, aromer, konserveringsmedel, E250."

Skulle ta mig en macka med rökt skinka på, och inser till min stora fasa att det jag lägger på mackan mer liknar nåt jag kokade ihop i kemilabbet på gymnasiet än den lilla grisrumpa jag trodde att jag skulle stoppa i mun.

Förfärligt är ordet!

Det är skillnad på folk o folk

"2 700 döda i Sydasiens monsunregn"
Lägg till ca 100.000 hemlösa, och du har en katastrof av stora mått.

"Orkanen Dean har krävt åtta dödsoffer"
Tusentals saknar el, och boende i kustområdena har evakuerats.

Vilken nyhet fyller spaltmeter i Aftonbladets nätupplaga?
Jag menar absolut inte att förringa det som händer i Karibien och Mexico under Deans framfart, men jag skulle önska att andra inte förringade det som händer i Asien. Men det är som det är, vi får ju inte glömma att det är skillnad på folk o folk. Var glad för att du kommer från väst.

Klipp klipp

Efter fredagens pik från den älskade, förnämliga dagispersonalen (när jag kommer och hämtar A har hon en tofs som står som eiffeltornet rakt upp på skulten och eftersom exet hade landat den lilla på dagis på morgonen så insåg jag snabbt att det var dax att tolka inte så väl dolda budskap...) var det idag dax att plocka fram saxen och gå lös på dotterns kalufs.
Placerar henne i en barnstol mitt på köksgolvet, efter att först ha mutat henne med glass. Sen bevittnar min mor med förskräckelse hur jag sätter upp en tofs mitt på A:s huvud (luggen alltså, sett ur min synvinkel) och en tofs bak i nacken. Då min mor även beskådat hur jag friserades under min glada tonårstid anade hon att det värsta var i antågande.
Själv har jag aldrig tyckt mig känna till nåt bättre sätt; Två tofsar, klipp klipp så mycket som du vill bli av med, och sen är saken biff.
Idag gick dock inte planen fullt så lysande. Efter två hugg såg min dotters hår ut som Lisa Nyléns. Den inte lilla, utan gigantiska skillnaden är dock att Lisa Nylén bär frisyren med värdighet och ser SNYGG ut. Nog för att min dotter har både värdighet och är söt (klarar inte av att säga att min tvååring är snygg :-/ ) men hennes frisyr kunde inte tolkas på nåt annat sätt än att morsan varit på rödvinsbuteljen och trott att hon var ute och ympade äppelträd...

Mormor ryckte in: Jag håller i hennes huvud Susanne, så får du se till att fixa detta!
Insåg till min stora fasa att hon hade rätt, så jag gav mig på hårtestarna igen, och dra på trissor! Jag tror att jag fick till det! Efter att ha bemött diverse hånskratt från min familj ställde jag med glädje min lilla dotter framför spegeln förvissad om att vi åtminstone var två som var nöjda.

När hon ser sig själv tystnar hon, skjuter fram underläppen och väser fram ett tydligt -Nääääe.

Suck.
Why bother... :-)

På väg till stranden

Har packat ner halva hemmet i femton olika kassar, påsar och väskor. På väg till stranden givetvis. Skyller min brist på organisation på den sunkiga sommaren. Har helt enkelt inte fått in vanan. Släpandes på detta berg ledsagar jag min tvååriga dotter nerför trappor och ut genom dörrar, över en lockande innergård - Nej, vi ska inte göra kakor nu. - Nej vi ska inte cykla nu. - Nej, låt bli grannens blommor. Allt med det glättiga tillägget; Vi ska åka till straaaanden ( vilket hon för övrigt hade ringt och upplyst sin morfar om tidigare, men då stranden tydligen är lite svårt att uttala, fick hon efter tio försök göra sig förstådd genom att säga till morfar - Vi ska åka till simhallen! (hmm...vilken dålig mor jag har varit i sommar, hon har inte ens lärt sig att SÄGA stranden. Å andra sidan kanske hon besitter nån slags logisk förmåga, eftersom hon kom på ett alternativt sätt att få farbrorn i luren att fatta vad hon snackade om))
Nåväl, mina idoga lockrop tar oss till slut fram till bilen. Den första indikationen på att något inte är bra är att det inte går att låsa upp dörrarna. Efter lite trixande kommer jag in i förarsätet. Jag klänger mig över en barnstol och öppnar dörren på andra sidan. Packar beslutsamt in alla mina attiraljer (kassar, påsar, vagn, unge..) i hopp om att kunna tvinga bort känslan av att bilskrället inte kommer att starta. Även om jag lyckades projicera bort KÄNSLAN av annalkande katastrof, så gick det inte att förneka det faktum att Los Fordos var sten död...
Den gav inte ifrån sig ett pip, men ändå sitter man ju ett tag och vrider runt nyckeln och hoppas att man kanske har flax. Men icke...

Alida säger: Bilen är sönder.

Jag: Tack gumman, du har så rätt.

Alida: Köpa ny.

Jag: Mmmmmmmmmm. (i mitt ostilla sinne ser jag min stranddag (Wieee?) gå åt skogen, verkstadsräkningen skjuta i höjden, gör en snabb huvudkalkyl över mina tillgångar (att den är snabb beror på att det inte finns nåt att kalkylera med...) och konstaterar, samtidigt som dem grå molnen seglar in, att detta verkar utveckla sig till en formidabel skitdag)

Under tiden som jag suttit och grunnat, grämt mig och hunnit bli lagom irriterad har min dotter bestämt sig för att korrigera sitt tidigare förslag:

A: Mormor och morfar kan köpa ny bil.

DET mina vänner, tycker jag låter som en utomordentlig plan!


P.S Det blev ingen formidabel skitdag. Vi tog oss till stranden genom Bettans försorg och hann njuta en liten stund innan de första regnstänken kom. Bilen står förvisso där den står, men som sagt, dotera och jag har ju en plan :-)

Ärligt talat

Jag har så jävla tråkigt. Har precis ägnat en halvtimme av mitt liv åt att redigera kontakterna i min mobil. Tala om brist på sysselsättning.

Förbannad

Idag är jag förbannad.
Det som har retat upp mig är det otvivelaktiga faktum att jag är kvinna.
För jävligt rent ut sagt.

Slut på veckan

Söndag kväll. Ännu en vecka kan läggas till handlingarna. Det har hänt både mycket och lite. En del orosmoln på himlen, men även en hel del tid som kunnat ägnas åt eftertanke och Stieg (För övrigt är trilogin nu avslutad. Suck).

Skolarbetet går käpprätt åt helvete. Men jag har lyckats förhala mina deadlines. Nästa vecka måste dock uteslutande ägnas åt detta elände, som egentligen borde vara inspirerande. Får se om nåt kommer till mig när jag väl tar tag i litteraturen. Sätter mitt hopp till det.

Har kommit över en skiva av Bo Kaspers Orkester. Har bara hunnit med att lyssna in mig på ett par låtar, men det är trevlig musik. Helt klart. Favvon just nu är "Jag var en man du tyckte om". Det är inte säkert att låtskrället heter så, men dem sjunger i alla fall så i refrängen.

Annars har det hänt en hel del mindre trevligt på den politiska scenen denna vecka. Orkar inte bemöta eländet just nu, men det skär i hjärtat att skåda hetsjakten på de sjuka och svaga. Allt är bakvänt och fel, fel, fel! Skit också.

Ikväll avrundar jag veckan med rödvin. Jag tror snart att jag börjar bli finsmakare. Har åtminstone upphört med införskaffandet av Åkessons tetra för 37 spänn...


Vilken morgon!

Vaknar och upptäcker att mitt modem är utslaget. Konspirationsteorierna flödar...

Två blogginlägg på en kväll

Märkligt, jag vet, men det hände just nåt lite läskigt och suspekt. Satt och tittade på minneskonserten över Björn Afzelius och var mitt i den rungande slutklämmen på Bläckfisken, när teven säger POFF! Döm om min förvåning. Till min stora glädje började fanskapet inte brinna, även om det osar lite bränt på Lybecksvägen för tillfället.

Undrar om det är Säpo som har fått nys om mitt senaste blogginlägg och nu försöker kväsa alla tecken på politisk och ideologisk rebellism...?

Stickan

Jag har fått en ny favorit, Stieg Larsson. Kan inte släppa hans böcker. Idag har jag ägnat ca nio av dygnets timmar åt bok nummer två "Flickan som lekte med elden". Mitt stora bekymmer för tillfället är att den nu är slut. Och ännu eländigare är att den slutar på ett sånt sätt att jag knappt orkar vänta på att få tag i fortsättningen. Men det värsta av allt är ändå att jag får Lisbeth Salanderkänningar i ryggslutet när jag sätter mig vid datorn. Skulle man kanske omvärdera sitt beslut att bli socionom och låta livet ta en ny vändning?

Magsjuka, oavgjort och te

- Juppz, Alida och jag har drabbats av nån märklig släng av magsjuka. Fy bubblan så tradigt. Som vanligt klarar en liten tvååring av det med glans, medan den gamle (dvs jag) helst vill sjunka genom jorden. Feber och hostig uppe på det. Det senare beror enligt egen diagnostisering på det vansinniga tilltaget att spela fotboll i tisdags.

- Kalmar FF spelade oavgjort borta mot Elfsborg. Dem gjorde en bra match, och borde ha vunnit. Men en poäng borta mot svenska mästarna får väl ändå bedömas som helt okej.

- Kaffekonsumtionen de senaste dagarna har legat på en skyhög nivå, även med mina mått mätt. Ikväll har jag därför tvingats övergå till te. Förfärligt, jag vet. Men nöden har ingen lag.

Livet e en fest.

...

Jag tumlade rakt in i huset där teserna bröts mot varann,
där inälvor slets fram i ljuset i den febriga rakhetens namn.
Det var kvacksalveriterapier och hästhandlaruppriktighet
och matriarkatkotterier. Jag tog mina nojor och smet.
 
Vi seglar på stormiga vatten. Det blåser en isande vind.
Men stjärnorna lyser i natten, och besättningen är inte blind.

RSS 2.0