De barnen, de barnen
- Jag är INTE emot gränser för barn. Däremot tror jag inte det är bra när gränser och gränssättning går till överdrift. Med konsekvens och konsekvenser som ledord tappar du spontaniteten och harmonin i umgänget med ditt barn. Man FÅR rucka på regler ibland. Ditt barn blir inte en vandal för det. Låt ömsesidig respekt mellan ditt barn och dess medmänniskor visa vägen.
- Jag är emot "metoder" på barn. Framförallt alla dessa sömnmetoder där barn får skrika sig blå utan att föräldrarna plockar upp dem. Dessa metoder är skapade som en sista utväg när barn har allvarliga sömnproblem. De är INTE till för att trycka in barn i en dygnsrytm som föräldrarna är nöjda med. De flesta föräldrarna använder dessutom dessa metoder under barnets första levnadsår när det faktiskt finns en förälder som är hemma på heltid för att ägna sig åt sitt barn. Enligt mig förutsätter de också att alla barn är likadana och kan passas in i vilken mall som helst. Men även små barn är individer som behöver en vuxen person som tillgodoser just det barnets behov.
- Jag är HELT emot alla former av skamvrå, time-outmatta och allt vad det heter. Jag tycker att det är en kränkande behandling av barn och jag tror att barnen har svårt att förstå bestraffningen. Jag skiljer mellan konsekvenser och straff. En konsekvens är enligt mig en naturlig följd av ett beteende, exempelvis att kastar du med maten så tar vi bort tallriken. Det är en konsekvens som barnen kan förstå. Sätter du däremot din treåring i tre minuter på ett trappsteg för samma tilltag så löskopplas handlingen från dess följd och du bestraffar bara. Jag tror att ett litet barn har svårt att ta till sig detta och förstå det stora sammanhanget. Det finns också en uppenbar risk till fördömande av barnet, inte handlingen, vilket jag tror på sikt kan skada relationen mellan barn och föräldrar.
Som avslutning vill jag bara säga att jag är medveten om att barn är olika och att även föräldrar är det. Jag fördömer ingen. Jag har inte insikt i någon familjs vardag mer än min egen. Men Jag tror på detta. Ibland får man följa minsta motståndets lag... :-)
Peace out!
Låter som om vi i praktiken har samma "metod" fast vi skiljer kanske på orddefinitionen... Håller fullständigt med om att barn är olika, jag har två, och vad som funkade med Rebecka funkade inte på Sara. Sovmetod var ett måste med Rebecka för att vi överhuvudtaget skulle få sova, Sara kunde man göra vad som helst, hon sov ändå...När jag knappt hade sovit på två dygn när Rebecka var liten och någon käck utbrast, men det är väl bara att låta henne sova ett tag kunde jag ha strypit människan!
Har lagt till en mening i min blogg i inlägget där du nämns, om ordet uppfostran och att om det är supernannys definition av ordet som räknas så är jag oxå anti...
Mycket klokt resonemang. Jag köper i princip allt (även om jag bara har teoretisk kunskap om barn...). Mitt enda tillägg är att många föräldrar tycks ha glömt föräldraransvaret och låter barnen styra allt. I slutänden tror jag att det är viktigt att barn har respekt för sina föräldrar. Med respekt menar jag absolut inte att de ska vara rädda, bara förstå att föräldrar har levt längre och därför samlat på sig mer erfarenhet om hur det går till i livet.
