Bonk!

Hör en duns inifrån sovrummet. Dunsen följs av gråt. Jag har ju hört det förut så jag vet vad som har hänt. Alida har rullat ur sängen.
När jag kommer in för att trösta, ca 4,3 sekunder efter det lilla bonket, har hon redan somnat om i en liten hög på golvet. Så trött vill jag också vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0