Spännande tider!
Ingen människa kan väl ha missat den senaste tidens politiska turbulens. Statssekretarare Ulrika Schenström begärde entledigande (vacker omskrivning för att få kicken!) inatt efter krogfadäsen med TV4:s Anders Pihlblad. Statsminister Reinfeldt har under den vecka som gått inte ifrågasatt Schenströms egna uppgifter kring händelsen utan givit henne sitt fulla förtroende. En krognota på närmare tusen spänn innehållandes uteslutande omkostnader för alkoholhaltiga drycker fick dock både honom och Schenström själv att ifrågasätta hennes omdöme. Som en journalist påpekade under eftermiddagens presskonferens: Visste inte Schenström att hon hade druckit så mycket att omdömesförmågan var påverkad förrän hon fick sin nota offentliggjord? Tydligen inte...
Den stora stötestenen i den här affären har varit huruvida Schenström har haft ansvaret för jouren för Sveriges krisberedskap. Denna uppgift har inte Herr Reinfeldt velat offentliggöra förrän i eftermiddag under riksdagens frågestund. Svaret på frågan var, vilket Reinfeldts fjösiga sekretesshänvisningar redan bekräftat, att Schenström hade jouransvaret. Ett par av de riktlinjer som finns för personen med detta ansvar är att man inte får befinna sig på mer än två timmars avstånd från Stockholm och att man måste vara kapabel att köra bil. I Stockholm har hon ju uppenbarligen varit, men kapabel att köra bil? Njaäe, det kunde nog sägas redan tidigt att det var hon inte vid tillfället i fråga, åtminstone inte i lagens mening.
Vad som hade kunnat stanna vid att vara en statssekretares usla omdöme lyckades Reinfeldt genom sitt agerande förvandla till en förtroendekris för honom själv i rollen som landets ledare. Enligt statsministern är goda ledaregenskaper att "stå vid sidan av" och lita blint på de uppgifter som ens medarbetare delger en. På den punkten är jag inte beredd att hålla med honom och framförallt inte i den rollen som just Fredrik Reinfeldt har. Han är vald av folket och det innebär att han ska sörja för sina väljares, och övrigas, intressen. I det måste det ingå att ibland ifrågasätta till och med sin högra hand, i detta fall Ulrika Schenström.
Att se Reinfeldt stå med tårar i sina hundvalpsögon gör mig bara förbannad. Att höra honom beskriva den flytande (flytande är uppenbarligen ordet) gräns som finns för vad som är acceptabelt alkoholintag när man har jouransvar för landets krishantering gör mig ursinnig.
Det faktum att han är rädd för svävande mikrofoner och tevekameror som gör att han känner sig förföljd roar mig dock.
Den stora stötestenen i den här affären har varit huruvida Schenström har haft ansvaret för jouren för Sveriges krisberedskap. Denna uppgift har inte Herr Reinfeldt velat offentliggöra förrän i eftermiddag under riksdagens frågestund. Svaret på frågan var, vilket Reinfeldts fjösiga sekretesshänvisningar redan bekräftat, att Schenström hade jouransvaret. Ett par av de riktlinjer som finns för personen med detta ansvar är att man inte får befinna sig på mer än två timmars avstånd från Stockholm och att man måste vara kapabel att köra bil. I Stockholm har hon ju uppenbarligen varit, men kapabel att köra bil? Njaäe, det kunde nog sägas redan tidigt att det var hon inte vid tillfället i fråga, åtminstone inte i lagens mening.
Vad som hade kunnat stanna vid att vara en statssekretares usla omdöme lyckades Reinfeldt genom sitt agerande förvandla till en förtroendekris för honom själv i rollen som landets ledare. Enligt statsministern är goda ledaregenskaper att "stå vid sidan av" och lita blint på de uppgifter som ens medarbetare delger en. På den punkten är jag inte beredd att hålla med honom och framförallt inte i den rollen som just Fredrik Reinfeldt har. Han är vald av folket och det innebär att han ska sörja för sina väljares, och övrigas, intressen. I det måste det ingå att ibland ifrågasätta till och med sin högra hand, i detta fall Ulrika Schenström.
Att se Reinfeldt stå med tårar i sina hundvalpsögon gör mig bara förbannad. Att höra honom beskriva den flytande (flytande är uppenbarligen ordet) gräns som finns för vad som är acceptabelt alkoholintag när man har jouransvar för landets krishantering gör mig ursinnig.
Det faktum att han är rädd för svävande mikrofoner och tevekameror som gör att han känner sig förföljd roar mig dock.
Kommentarer
Trackback
