SusieQ

Jag ska bli socionom. Jag ska möta människor som befinner sig i en utsatt situation och försöka hjälpa dem att hitta vägar att gå för att skapa sig en bättre tillvaro. Min utbildning ska ge mig redskap för att jag ska kunna bidra på bästa sätt. Jag anser inte att fysiska tillgrepp och våld ska vara ett av dem redskapen.
Jag är inte dummare än att jag inser att inom behandlingsarbete och liknande uppstår det ibland situationer som är så farliga för klient eller personal att handgripligheter är snudd på oundvikliga. Men visst måste de fysiska tillgreppen vara en sista utväg? Visst måste hoten komma långt ner på "redskapslistan"?
Idag har jag mött en föreläsare som under tre timmar delgav oss historier om hur han löst kniviga situationer på en före detta arbetsplats genom att använda sig av hot och våld. Det är möjligt att dessa situationer inte kunde lösas på annat sätt än de beskrivna, även om jag tvivlar på det. Jag anser dock att om han ska "packa vår ryggsäck" med redskap inför framtida arbete, bör det vara andra tillvägagångssätt som lärs ut. Jag vill inte ha skönmålade beskrivningar av våldssituationer inom behandlingsarbete som ger en bild av att detta är ett legitimt sätt att arbeta och att ungdomarna uppskattar det.

"Det är skillnad på att aga och att aga i uppfostrande syfte"
Även om vår föreläsare tycker på detta vis, så säger svensk lagstiftning något helt annat: Aga är aga och det är inte tillåtet. Tyvärr är det andra saker som lärs ut vid en svensk högskola år 2007.