SusieQ

Jag får inleda med en liten confession. I morse kollade jag nogsamt upp vilken tid Charlotte Kalla skulle åka den avslutande sträckan i Tour de Ski. Strax efter tolv ringer jag min far. Han är då vänlig nog att påminna mig om att jag faktiskt borde sitta bänkad framför teven. Vi avslutar samtalet och jag gör som jag blivit tillsagd. Precis när bilderna kommer fram på teven passerar Kalla en tidskontroll. Hon är 47 sekunder efter. Det går ju inte tänker jag, hon blir tvåa. Hade jag inte haft en dotter intill mig som myndigt deklarerat att hon inte är "sugen" på att titta på skidor hade jag nog följt loppet trots att det enligt min tolkning redan var avgjort. Nu blev det inte så. Jag satt i köket och målade en tröja med Alida när Kalla drog om i serpentingbacken...
Men jag har sett bilderna och jag började gråta. Tänk att idrott kan vara så vackert.