Pjuuh..!
Men hur som haver, det var gott och vi blev mätta alla tre. Nu är det Reinfeldt på teven men eftersom vårt hem är så oerhört hightech (och för att jag ska kunna jobba lite med min manualöversättning, vilket ju som synes går utmärkt) så kommer vi att spela in programmet och se det lite senare. Det är troligt att jag blir lite lätt irriterad då. Det ska bli kul.
Ett ölandskt hem, i Kalmar...
CU
Ny månad, ny termin, nytt liv!
Sitter vid mitt fina köksbord i min underbara, nya lägenhet på Red street (ett stenkast från Northpain) med min fantastiska sambo klinkandes på ett tangentbord i rummet intill. Det vackra barnet ligger och sover i sin nya säng, i sitt nya rum (med streck) med en liten mjukishund under ena armen. Det är så sockersött och harmoniskt att man får nypa sig i armen. Men om jag gör det så känns det, för det är ingen dröm. Jag är lycklig.
Med en lycklig Suss följer det en del. Min blogg ska få nytt liv till exempel. Efter att ha läst Aftonbladet i helgen verkar det som att jag har återfått energi att reagera på världens oegentligheter. Då behöver jag min blogg. Men lyckan innebär också att jag har lite lättare att ta notis om ljuspunkterna i tillvaron - dessa kommer också att ventileras här.
Och jaja, jag har återkommit till cyberspace förut för att lika snabbt försvinna igen. Men så blir det inte denna gång. Have faith in me.
En helt vanlig måndag
Hua, ett ruggigt sentimentalt och ynkligt inlägg var på ingående, men jag lyckades stoppa det i sista stund. Läs det här istället:
Om vi är bland molnen kan vi flyga säger hon.
För om man inte gör det så faller man,
och faller man så dör man,
men vi kan inte dö
för först ska vi bli gamla,
så därför kan vi flyga om vi är bland molnen.
Sven Nordqvist fångar barns underbara logik i boken Var är min syster?
Om att vara mamma
Nystart
Men nu är det vår! Det är väl då allting ska vakna till liv och blomma upp? Det måste innebära att det är dags att ge den här bloggen lite luft under vingarna igen.
Ikväll sitter jag i soffan med datorn i knät och en tråkig ishockeymatch på teven bredvid mig. Det blir mer ishockey kl 22.30. Lite mer intressant, då Sverige är ett av de spelande lagen. Men 22.30 är ruskigt sent. Bäst att borsta tänderna innan man lägger sig tillrätta...
Danmark!
Igår begav jag mig söderut. Tänkte att det var bäst att fly från ovädret och det lyckades. Här nere i Danmark har vi inte större problem än lite regn.
Antar att det är någon som undrar vad i hela fridens namn jag gör i Danmark. Faktum är att jag är på träningsläger med Färjestadens Goif. Ett annat faktum är att jag hann träna cirka femton minuter igår innan jag sträckte mig i låret och fick kliva av. Känns verkligen toppen... Men jag återhämtar mig bra och räknar med att kunna medverka på träningen i eftermiddag.
Imorgon ska vi spela match mot ett danskt division fyra-lag. Ingen vet vad det heter. Har också försökt ta reda på var Färjestaden slutade i serien förra året. Det är det inte heller många som vet. Men det är ett trevligt gäng som är iväg. Massa glada söta flickor. Nästan alla heter Emma och om de inte heter det så heter de Emelie. Jag är åldringen i laget med mina 25 jordsnurr.
Snart är det lunch. Det såg ut att bli lasagne idag igen. Men den var god igår så det blir nog bra.
Återkommer.
En helt vanlig söndag
Pratade med A på telefon för en stund sedan. Frågade vad hon gör, "Jag lägger pussel. Åtti bitar. Enenklingen fö sessångar". Det ser lite konstigt ut när man skriver det. Det lät för övrigt ganska konstigt också. Men jag förstod vad hon sa, eftersom jag hörde hennes stolta far diktera i bakgrunden. Alltså att hon hade lagt ett pussel med 80 bitar som egentligen var för sexåringar.
Annars då?
- Jag är fortfarande snusfri. Det har gått en vecka nu.
- Har varit på resande fot större delen av denna vecka. Det har varit roligt, men jag blir så trött. Måste skärpa mig där.
- Pratade nyligen med tränaren för Färjestadens damlag. På tisdag blir det säsongsdebut, förutsatt att jag hittar barnvakt.
- Har varit väldigt arg denna veckan. Hänger förmodligen ihop med punkt ett.
Jädrar, nu har jag glömt tvättstugan!!!
Dag 2
Jag är fortfarande snusfri. Heja mig
Usch vilken dag!
Det började på bussen in till stan. När vi är nästan framme vid centralstationen hostar Alida till. Jag tittar lite på henne och sätter henne bredvid mig på sätet. Sen säger det Bllurp, och blurp, och blurp, och blurp och blurp. Det enda konstruktiva som jag kommer på att göra när liten sitter där och kräks ner hela bussen är att sträcka fram handen (!) framför hennes mun i ett desperat försök att "fånga" kräkset. Ja inte gick det nåt vidare bra. Framme vid centralstation lastar jag av väskor, vagn och dotter. Busschauffören kliver ur sitt lilla bås och kommer och tar sig en titt på äckelpäcklet. "Det här fixar du va?" säger jag till busschauffören och ger honom en lätt dunk i ryggen.
Så dagen började sådär, och den blev inte så mycket bättre. Eftersom att jag i all hast hade glömt att jag skulle sluta snusa idag så hade jag inte förberett mig med nåt som helst snussubstitut. Inte bra när man sitter med fyra småpojkar och ska ha grupparbete om allvarliga saker. Irritationen växte ju längre dagen led, helt omotiverat såklart. Till slut kunde man faktiskt SE röken pysa ut genom öron och näsborrar. Då bröt vi upp och jag for till apoteket och köpte tabletter. Inom tre minuter var jag from som ett lamm.
Anala fasen?
Måste de sjunga så mycket?
I min glada ungdom spenderade jag ofta fredagkvällarna tillsammans med min mor och far framför Så ska det låta. Jag tyckte att det var hejdlöst roligt och jag var grym på att komma på låtarna, min ringa ålder till trots. Så med vissheten om att På spåret är till ända för den här säsongen tänkte jag försöka väcka liv i mina slumrande musiktalanger ikväll, men ack så besviken jag blev.
Måste de sjunga så förbannat mycket? Vid varje litet "du" eller "om" eller "och" eller "till" så ska det sjungas 27 verser och 39 refränger. Helst ska man upp och dansa lite med, gärna ge Peter Settman en tungkyss, sen kanske det blir tal om att välja en ny siffra, om människorna nån gång slutar att fnittra över sin egen förträfflighet. De har helt skalat bort tävlingsmomentet och tjusningen med att försöka lista ut vilken låt det handlar om. Artisterna vill bara sno åt sig så mycket sångtid som möjligt för att kanske, kanske få sälja en platta till. Som aftonens stora drul, Chris Lind eller nåt liknande. Han är Big in Japan. Grattis Chris.
Barnböcker
Förklara för mig varför en hel del barnboksförfattare skriver sina böcker på samma sätt som barn pratar? Jag tycker att det är konstigt. Just nu läser vi en bok om kvällarna som heter Ingrid har plåster. Där finns meningar som "Ingrid har aj", "Ontet inte ont längre", "Också ett på kinden", "Ingrids fingrar friska". Varför skriver man så? Man kan inte HA aj. Det finns inget som heter ontet. Och det heter Ingrids fingrar ÄR friska.
När vi ligger i sängen om kvällarna och läser så är det en mysig stund mellan mor och dotter. Men läsning är också utvecklande för barnen. De övar språkförståelse, lär sig att lyssna och att fantisera. De ser också den text som man läser för dem. Min dotter lägger sig också vinn om att lära sig orden i böckerna utantill. Vore det då inte lämpligt att böckerna skrivs, om än anpassat för barn, på ett korrekt språk?
Det enda skäl som jag har funnit för att dem gör på detta sättet (för det är fler böcker än den om Ingrid och plåstren som skrivs så här) är för att dem vill skapa utrymme för den som utövar högläsning att själv lägga till och dra ifrån i berättelsen och därmed skapa en egenhändig dynamik i sagan. Jag vet inte om det är så, jag vet bara att jag inte vill befästa bebisspråk hos min dotter...
Tvättstugan, chapter 2
16 tvättmaskiner har vi i vår tvättstuga. Det betyder att åtta personer kan tvätta samtidigt. Sen blir matematiken konstig.
Fyra torkskåp. Det räcker inte till åtta personer.
Fem torktumlare. Det räcker inte heller till åtta personer. Särskilt inte som varenda drul i tvättstugan norpar fler torktumlare än de får ha.
Men samtidigt är det ganska mysigt att se alla människor som kommer kånkandes på sina blå Ikeakassar fyllda med tvätt, svärandes över att det är så erbarmligt krångligt att ta sig in genom dörrarna, svära lite till över avsaknaden av torkmöjligheter, sen nynnar man en trudelutt, promenerar runt de små tvättmaskinsöarna, viker och manglar... Jag gillar att tvätta. Hade jag bara varit lite mer på hugget idag så att jag fått mig en torktumlare hade de fyra tvättimmarna varit snudd på perfekta...
Att läsa den lilla röda
Den första lagen man möter när man ska in i avsnittet om lagstifning kring Hälso- och sjukvård är nämligen Lag (1944:133) om kastrering. Bara det faktum att det existerar en lag om kastrering fick mig att haja till, men det blir bättre - jag lovar!
Kastrering får ske om, jag citerar, "någon på grund av könsdriftens abnorma riktning eller styrka åsamkas svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet". Bilder flimrar snabbt förbi i skallen. Abnorm riktning?! Åt vilket håll pekar den? Abnorm styrka? Shit, hur stor och stark är den? Men riktning...man kanske ska fundera på vem den pekar på? En cykel? En ekorre? En golvbrunn? Bilderna av vad/vem som är föremål för den abnorma riktningen är många. Allvarlig olägenhet? Det kanske kan vara om ekorren bits...? Eller om den kanske skulle fastna i ekrarna på cykeln? Och det är klart, det skulle ju kunna orsaka själsligt lidande. Brandkåren kanske måste rycka ut för att få loss 'en. Undrar vilken riktning könsdriften tar när dem dyker upp?
Lydnad
Hundar kan man träna i lydnad, inte barn. Vem sjutton vill ha ett barn som lyder?
Jag ska citera en man som jämförde Gud och oss människor med föräldrar och barn. Fritt men inte fel översatt låter det så här när denne man skall tillrättavisa ett olydigt barn:
Pappan: Vem är jag?
Barnet: Du är min pappa.
Pappan: Och hur känner jag för dig?
Barnet: Du älskar mig.
Pappan: Så vad ska du göra?
Barnet: Jag ska lyda.
Jag skulle vilja byta ut ordet lyda mot ordet lyssna. Barn som lär sig att lyda lär sig inte att tänka själva. Barn som däremot får lära sig att lyssna och ta till sig de argument som framförs lär sig att fatta ett självständigt beslut. Min önskan som förälder är att min dotter ska växa upp och bli en trygg, självständig kvinna som vågar stå för sin åsikt och det hon tror på. Jag tror inte att denna önskan är unik. Trots detta så ser vi något helt annat i de trender som just nu florerar inom barnuppfostran. Supernanny har satt sitt avtryck i de flesta hem, och även i föräldrautbildning. Det ska vara time-out och skamvrå, belöningssystem och bestraffningssystem. Allt med syftet att få barnen att lyda. Supernanny brukar visserligen lägga till att efter straffet så måste föräldrarna vara glada. Vad i hela fridens namn har de att vara glada för? De har kränkt sitt barn och fört det ännu en liten bit mot att bli en vuxen individ som inte ifrågasätter det andra människor säger till dem.
Min dotter är fantastiskt duktig på att få sin vilja igenom och det är jag stolt över. Hon argumenterar, förhandlar och vrider på perspektiven. De gånger hon lyckas övertyga mig gör vi som hon har föreslagit. Andra gånger får jag försöka övertyga henne. Lyckas jag inte med det så blir det som jag säger ändå. Baserat på det nyss sagda borde föräldrars behov av att demonstrera sin makt vara minimalt. Men icke, barn ska lyda - likt hundar på dressyrkurs.
Uppladdning
Fortsatt trevlig kväll!
Om jag ändå hade varit rökare...
Sen dök för övrigt morgonens brottslingar upp. Jag hade gjort mig till tvättstugepolis och satt på en bänk med en bok för att övervaka mina kläder. Valde den mjuka linjen mot henne och erbjöd henne min torktumlare. Hon avböjde utan att se mig i ögonen. Jag tyckte synd om henne. Om man tar tvättmedel och ett par slitna, skitiga vantar har man det nog inte så lätt. Övervägde att lämna henne ett par byxor som jag sällan använder, men jag tänkte att det kanske skickar fel signaler. Tänkte skriva en lapp till henne och säga att hon gärna hade FÅTT tvättmedel av mig om hon bara frågat, men jag hade ingen penna. Känner mig inte helt nöjd med utgången av det hela, men jag får släppa det....
Galenskaper
Jag hade en tvättid inbokad idag klockan sju. Ja, jag vet. Det är riktigt sjukt att frivilligt börja tvätta klockan 07.00 på en ledig dag. Men så var det i alla fall. Packade redan igår kväll min nyinköpta shoppingvagn med dagens första tvättoffer. Här i Northpain är det också så fiffigt anordnat att vi har EN enda gigantisk tvättstuga mitt på omårdet fylld med 15 tvättmaskiner, fem torktumlare och fyra torkskåp. Hur man bokar en tvättid är ett kapitel för sig, men jag kan säga att det är ett väldigt high-tech system.
I alla fall, jag stoppar i min tvätt, drar igång maskinerna, tar min tomma shoppingvagn och börjar traska hem till lägenheten igen. När jag kommer ut ur tvättstugan ser jag genom fönstret att jag glömde mina vantar på bordet bredvid mina maskiner, men då det är ganska tekniskt avancerat att ta sig in i tvättstugan så tänkte jag att jag låter dem ligga. Jag skulle ju ändå tillbaka ca 30 minuter senare. Bredvid vantarna har jag ställt mitt tvättmedel, men det var inte av glömska, utan helt enligt planerna.
Döm om min förvåning och irritation när jag 34 minuter senare är tillbaka i tvättstugan och upptäcker att både vantar och tvättmedel är borta! Två stackars städare som går och moppar golvet får höra mig gasta åt dem - Har ni tagit mitt tvättmedel?! Men nej, det hade dem ju såklart inte. Det går så sakteliga upp för mig att nån har stulit mitt tvättmedel och mina vantar! Jädra skit. Det värsta är egentligen inte att mina grejer är försvunna, det allra värsta är att det störde min tvättrytm. Jag var tvungen att cykla bort till Konsum och köpa nytt. Vill inte ens tänka på hur många värdefulla tvättminuter jag slösade bort genom det.
Men nu kan jag inte sitta här längre. Måste till tvättstugan och se till så att ingen klåfingrig rackare snor mina kläder!
Typiskt
Nu ligger jag alltså här om kvällarna och läser skönlitteratur på engelska. Vilken jädra osis. Inte konstigt att man drar sig för att krypa till kojs...